Ett helginlägg

I flera dagar nu har jag velat knåpa ihop ett blogginlägg, utan att lyckas hitta någon tid till detta alls. Strategidagar ska planeras, rapportrar ska inlämnas, träningar ska tränas, veckohandlingar ska handlas, bankmän ska besökas, böcker ska läsas osv. Har liksom helt ny respekt för bloggerskor som till synes utan prestationsångest bara sätter sig ner och skriver ihop ett litet inlägg. Man ba ok. Ska försöka bli bättre, vill så gärna ha en blogg att se tillbaka på och minnas. Instagram har varit det för mig tidigare men känns inte som att det räcker. I just det här fallet vill jag skriva en rad om helgen, pga så fin helg.

När jag var i Köpenhamn i lördags la jag upp på Instagram och beklagade mig över att jag hade prövat 12 par byxor utan att det endaste par passat pga tydligen för stor rumpa och för smal midja. Genast skrev typ fem pers att de har exakt samma problem. Alltså HUR svårt kan det vara för modeindustrin att ta fram byxor som passar folk? Jag förstår inte problemet? Har de inga slags focus groups, marknadsundersökningar osv osv osv där de kommer fram till att nä men just det alla ser inte ut som Twiggy.

Det slutade med att jag gick in på Cos och fullständigt ruinerade mig när jag hittade tre par byxor (och flertalet tröjor) som passade. Lika bra att passa på, eller något. Försöker också jobba för att bli Mark Zuckererg (vad gäller kläder, ej typ C++), se här.

Den riktiga anledningen till att jag åkte till Köpenhamn var dock inte att stå och svettas i ett provrum, vilket för övrigt seglar in på topplistan över, ja men fruktansvärda saker i likhet med typ Donald Trump och växter som dör. Nä, planen var att käka lyxlunch med Carro, en väninna från gymnasiet.

Måste bara säga en sak här. Vill inte romantisera alkoholkonsumtion, även om man kanske är akoholromantiker av rang, men hur lyxigt är det inte att ta ett glas bubbel till lördagslunchen? Min alkoholkonsumtion har dalat sen jag flyttade från London där man dricker mest hela tiden, men älskar verkligen lunchglaset. Haha, ni hör ju. Inte helt ok kanske. Men det var härligt iallafall. 

Efter lyxlunch och mer rännande i affärer tog jag mig hemåt för dejtkväll med killen. Jag ringde två restos innan jag till slut fick bord på den tredje. Vi gick på Tempo och blev serverade lyxköttbullar och rödtjut. Äter ju annars aldrig kött och brukar tycka det är lite av en gamble att beställa kött som inte är råbiff men det gick finfint. Tempo ska ju dessutom gå i graven efter en herrans massa år på Malmös krogscen, så det var väl bra att det blev av.

Och på söndagen gick vi på Skånes Djurpark med syrran och hennes barn. Drack varm choklad och hoppade i vattenpölar och pratade högt och lågt. Så mysigt. Älskar att numera ha nära till syrran, det är så lyxigt. Och älskar att ha nära till Skånes Djurpark? Vi hade några city parks nära vårt hus i London, men fanns ju knappast några älgar som hängde där.

Och nu är det ny vecka. Hittills har jag hunnit med att lämna in en rapport, hålla låda på en workshop, gått på en annan workshop med en organisation för integration av nyanlända och lite annat smått och gott. Tiden går så jävla fort och rent principiellt gör det mig ingenting, men hade ju varit gött med lite tid att reflektera. Jaja. Det kommer väl.

Bokklubben Bubblan

För tre år sen såg jag en vän fråga efter bokklubbar på Facebook och det verkade som det drömmigaste någonsin. Jag hade dock precis flyttat till Uganda och jobbade heltid på ambassaden parallellt med mina heltidsstudier för att kunna få CSN. Det fanns med andra ord inte så mycket tid över för en bokklubb - den fritid som fanns spenderades kanske mest med annat klubbande. Men drömmen fanns där.

Och nu har den äntligen slagit in. Ikväll möttes jag och fem vänner och bekanta över några flaskor bubbel för att prata om My Brilliant Friend av Elena Ferrante. Boken fick 3/5 av mig, även om jag höjde betyget till 3.5 efter vilda diskussioner om den passionerade vänskapen mellan huvudpersonerna Elena och Lila. Det är så fantastiskt hur litteratur växer och får nytt och mer liv när man möts kring den. Älskar sånt, och är så glad att ha hittat likasinnade. Bokklubben Bubblan ser klart ut att bli månadens höjdpunkt framöver. Känns som det behövs i höstrusket.

Drivet

Hade bästa veckan förra veckan. Det hade inte kunnat gå bättre på jobbet än vad det faktiskt gjorde. Firade med oxtartar och cava på Savoy klockan 16 i fredags. Rökte en cigg, dekadent som man är. Det var så gött. 

Men ändå typ något som saknas? Fast kanske inte. Men det känns som att jag lever i en pusselbit, som hänger ihop med det jag gjorde innan och det som komma skall. Jag har inga planer på att lämna Malmö på iallafall två-tre år, men ändå känns det viktigt att proaktivt jobba för nästa steg.

Varför är det så? Varför kan man inte bara vara i nuet och känna hur gött det är? Man blir ju så utmattad av det här jävla drivet. Samtidigt, cry me a river va. Stackars dig som är så driven lol.

Jaja. Det är mycket med det jordiska. 

Jag och mitt jobb

Det fanns en period i mitt liv när jag inte alls gillade mitt jobb. Eller, jag gillade väl idéen av mitt jobb men allt som hade kunnat vara så fantastiskt med det förstördes av en riktigt kass ledning. Jag såg inte poängen med att gå till jobbet och för varje strategi jag utvecklade och fick ja på, fick jag tre veckor senare ett nej, för att få starta om allting igen på nytt.

Det var fruktansvärt. Men sen började jag jobba på byrå och där gick det undan. Jag skrev så många mejl, pitcher och artiklar att jag knappt orkade skriva ett sms när arbetsdagen var över 12-14 timmar senare. Jag har kanske aldrig lärt mig så mycket under så kort tid som jag gjorde på min gamla byrå. Och det är inte så konstigt, med tanke på hur mycket vi jobbade rent kvantitativt. En 60-timmars arbetsvecka var inget konstigt, och på 60 timmar hinner man med en del. Oklart dock hur långsiktigt det är att jobba så mycket. Inte särskilt, misstänker jag.

Jag älskar mitt nya jobb och det är en sån befrielse. Jag har heller aldrig känt mig så bra på mitt jobb som jag gör just nu. Jag är övertygad om att det kommer från att ha drillats så hårt i London. Det var kanske inte långsiktigt gångbart, men jag skulle aldrig ha velat vara utan erfarenheterna jag samlade på mig. Och dessutom finns det något speciellt att fnissa med kollegorna över en flaska vin på kontoret klockan 23.00 en tisdagskväll efter att ha jobbat halvt ihjäl sig under dagen. Jag skulle gärna göra det igen, men kanske inte varje dag i veckan...

Hur som helst - här kan ni läsa en debattartikel jag placerade i Business Insider igår. Det är den första stora och hittills viktigaste piecen jag fått publicerad i mitt nya jobb. Och det känns så jävla bra.

Helgen

Full rulle. Klart fantastiskt att ha vänner och familj nära, men det är inte utan att en blir lite sliten lite då och då. 

Efter fantastisk middag med syrran i fredags kväll vaknade vi tidigt i lördags för att göra i ordning för födelsedags- och inflyttningsbrunch. Istället för fest. Man vet ju att man fyllt 27 när man väljer brunch framför fest pga "en dag imorgon också...", och så vidare. Hur som helst, efter en sväng i kvarteret för att köpa helgbuketten, lyxkaffe och nybakat bröd från Söderberg & Sara promenerade vi hem för att duka upp med finporslinet för mina bästa personer. Det blev en succé med avokado på surdegstoast i brittisk manér och framplockandet av rödpang klockan 16.30, också det i brittisk manér, samt som sig bör. Kompisarna hade med sig presenter i massor, men bästa paketet var ändå kittet med en flaska bubbel och boken My Brilliant Friend, som kom med en inbjudan till en nystartad bokklubb med feministisk prägel. Älskar sånt! Ska bli så kul att analysera böcker i grupp, annars brukar det mest bli jag och min kompis Google.

Brunch blev middag och till slut gick sista gästen vid 22.30, så det var ett slitet herrskap som vaknade på söndagsmorgonen. Men så värt ändå. Älskar dessutom att tända ljus och mysa på soffan med en ny bok så det gick ingen nöd på oss. Resten av dagen ägnades åt att sortera gamla papper och storhandla(!) - vilket iofs kändes sjukt vuxet, även om några vuxenpoäng drogs av när vi tog en uber hem... Haha. På kvällen kom Zemika och Joakim över för gulasch, färskt bröd och rödpang (igen), och sen avrundade vi denna maxade helg med ett avsnitt av Borgen. Bästa helgen, trots ett snörvligt herrskap och högt tempo.

Dem kommande veckan kommer jag lägga allt krut på att locka hit en tech-journalist till Malmö från London, samt skriva klart den där PR-handboken. Och så ska jag plocka upp den eviga träningen igen efter en paus med anledning av förkylningen från helvetet. Och så ska jag gå på dejt med bästa killen. Inte så dumt ändå, såhär en grå vecka i oktober.

Med helgbuketten i högsta hugg.