Hade bästa veckan förra veckan. Det hade inte kunnat gå bättre på jobbet än vad det faktiskt gjorde. Firade med oxtartar och cava på Savoy klockan 16 i fredags. Rökte en cigg, dekadent som man är. Det var så gött.
Men ändå typ något som saknas? Fast kanske inte. Men det känns som att jag lever i en pusselbit, som hänger ihop med det jag gjorde innan och det som komma skall. Jag har inga planer på att lämna Malmö på iallafall två-tre år, men ändå känns det viktigt att proaktivt jobba för nästa steg.
Varför är det så? Varför kan man inte bara vara i nuet och känna hur gött det är? Man blir ju så utmattad av det här jävla drivet. Samtidigt, cry me a river va. Stackars dig som är så driven lol.
Jaja. Det är mycket med det jordiska.
