I flera dagar nu har jag velat knåpa ihop ett blogginlägg, utan att lyckas hitta någon tid till detta alls. Strategidagar ska planeras, rapportrar ska inlämnas, träningar ska tränas, veckohandlingar ska handlas, bankmän ska besökas, böcker ska läsas osv. Har liksom helt ny respekt för bloggerskor som till synes utan prestationsångest bara sätter sig ner och skriver ihop ett litet inlägg. Man ba ok. Ska försöka bli bättre, vill så gärna ha en blogg att se tillbaka på och minnas. Instagram har varit det för mig tidigare men känns inte som att det räcker. I just det här fallet vill jag skriva en rad om helgen, pga så fin helg.
När jag var i Köpenhamn i lördags la jag upp på Instagram och beklagade mig över att jag hade prövat 12 par byxor utan att det endaste par passat pga tydligen för stor rumpa och för smal midja. Genast skrev typ fem pers att de har exakt samma problem. Alltså HUR svårt kan det vara för modeindustrin att ta fram byxor som passar folk? Jag förstår inte problemet? Har de inga slags focus groups, marknadsundersökningar osv osv osv där de kommer fram till att nä men just det alla ser inte ut som Twiggy.
Det slutade med att jag gick in på Cos och fullständigt ruinerade mig när jag hittade tre par byxor (och flertalet tröjor) som passade. Lika bra att passa på, eller något. Försöker också jobba för att bli Mark Zuckererg (vad gäller kläder, ej typ C++), se här.
Den riktiga anledningen till att jag åkte till Köpenhamn var dock inte att stå och svettas i ett provrum, vilket för övrigt seglar in på topplistan över, ja men fruktansvärda saker i likhet med typ Donald Trump och växter som dör. Nä, planen var att käka lyxlunch med Carro, en väninna från gymnasiet.
Måste bara säga en sak här. Vill inte romantisera alkoholkonsumtion, även om man kanske är akoholromantiker av rang, men hur lyxigt är det inte att ta ett glas bubbel till lördagslunchen? Min alkoholkonsumtion har dalat sen jag flyttade från London där man dricker mest hela tiden, men älskar verkligen lunchglaset. Haha, ni hör ju. Inte helt ok kanske. Men det var härligt iallafall.
Efter lyxlunch och mer rännande i affärer tog jag mig hemåt för dejtkväll med killen. Jag ringde två restos innan jag till slut fick bord på den tredje. Vi gick på Tempo och blev serverade lyxköttbullar och rödtjut. Äter ju annars aldrig kött och brukar tycka det är lite av en gamble att beställa kött som inte är råbiff men det gick finfint. Tempo ska ju dessutom gå i graven efter en herrans massa år på Malmös krogscen, så det var väl bra att det blev av.
Och på söndagen gick vi på Skånes Djurpark med syrran och hennes barn. Drack varm choklad och hoppade i vattenpölar och pratade högt och lågt. Så mysigt. Älskar att numera ha nära till syrran, det är så lyxigt. Och älskar att ha nära till Skånes Djurpark? Vi hade några city parks nära vårt hus i London, men fanns ju knappast några älgar som hängde där.
Och nu är det ny vecka. Hittills har jag hunnit med att lämna in en rapport, hålla låda på en workshop, gått på en annan workshop med en organisation för integration av nyanlända och lite annat smått och gott. Tiden går så jävla fort och rent principiellt gör det mig ingenting, men hade ju varit gött med lite tid att reflektera. Jaja. Det kommer väl.