Guldklimparna

Över en middag med två goda vänner häromveckan pratades det om huruvida en njuter mer av livet när man skriver om diverse trevligheter som inträffat i ens vardag. Helt plötsligt blir det mindre vardagligt och en tar tid till att reflektera över och uppskatta dessa små guldklimpar i tillvaron. En annan frågeställning kan väl därför vara - är bloggare lyckligare? Det tror inte jag, men jag tror ändå man mår bra av inte glömma bort fina saker som händer innan man jäktar bort till nästa grej.

Därför, fem härliga saker som hände igår: 

• Roddade ett shoot till vår nya hemsida och blev SÅ nöjd med preliminära resultatet
• Fikade med gänget över vegansk tårta för att fira en kollegas födelsedag, och tog beslutet att bli PM-vegan (alltså - får fortfarande äta ägg till frukost... hehe) 
• Gick på himla trevlig AW med kollegorna och smidde planer för framtida world domination
• Fick ett fint sms från en kollega mitt i fredagsrundan på Ica, ni vet ett sånt där som värmer hjärta och själ
• Hade syrran över på mexikansk gryta, en massa rödvin och ännu mera kärlek och prat - som bomull för själen

Möjligen världens bästa fredag. 

En torsdagskväll i Kirseberg

En annan sak som är så himla bra i Malmö är att en hinner umgås. Alla de där kloka människorna med stora hjärtan man samlat på sig under åren, de finns liksom där och man hinner hänga över en lyxig middag en vanlig torsdag.

Igår bjöd Natasha över mig och Vicky på middag i hennes fantastiska funkislägenhet i Kirseberg. Det serverades micheladas, friterad zucchini och fermenterade bönor på kungliga tallrikar. Det är lite speciellt att ha flyttat från London till Malmö efter så många år, men just det har vi alla gjort inom loppet av ett år. Det känns fint ändå, att ha ett gäng där som fattar och kan relatera till kulturkrocken. Det finns kanske ingenting finare än när man inser att man hittat nya kompisar för livet. Och lite så var det igår, insåg jag när jag vid 23-snåret susade hem på cykeln genom ett iskallt Malmö.

Det bästa med Malmö

Tänkte att nu när en varit här i en månad borde jag kanske skriva en lista med allt som är annorlunda och/eller bättre med Malmö i jämförelse med någon annan stad jag bott i. 

Den främsta skillnaden och det bästa med Malmö är storleken. Ja, där satt den - storleken gör skillnad. I Malmö är man tio minuter bort från vad som helst. Allt är nära, vare sig det är jobb, bästisarna, gym, kiropraktor, gyn, tandläkare, mataffär, floristen, Michelinstjärnad mat osv. Och ja, det här var mer eller mindre en lista på alla ställen jag besökt sedan jag flyttade till Malmö.

Jag trodde nog att Stockholm var typ likadant pga ingen av mina Stockholmsvänner verkar ha några problem med att hinna med både jobb och gym innan diverse kvällsaktiviteter. Jag testade själv på ett liknande upplägg när jag var i Stockholm på jobb förra veckan och det slutade med svettfläckar och nära-gråten-upplevelser. Så jävla hemskt faktiskt. Hatar den där paniken man kan få när man är extremt stressad och blir en blöt fläck av sitt forna jag när man flackar omkring på stan, letandes efter sin värdighet som man tappade typ på en buss någonstans.

Så blir det aldrig i Malmö.

Nedan, bild på Chloe. Hennes kontor ligger sex cykelminuter från mitt, så idag jobbade jag från hennes kontor under eftermiddagen. Lyx, lyx...

1 månad.

Idag är det en månad sen jag flyttade hit, till världens bästa Malmö! En månad, tusen kaffedejter och oändligt många planer och förhoppningar. Det känns helt rätt och helt rätt i tid och plats. En månad tidigare hade varit för tidigt, och en vecka senare försent.

Bästa Malmö, du kan nog bli min stad trots allt. 

7th of June.

7th of June is a special day to me. It's particularly special this year, since it's the last day to register to vote in the EU referendum. But more generally, it's the anniversary of when I first moved to London - as of today, it's been eight years.

I was 18 years old and didn't really have a plan for when I packed my bags. All I knew was that I was moving to London, and I couldn't wait. Without being able to articulate it or even being aware of it, I'd never really felt at home in Sweden. I grew up in care and had moved around a lot, and somehow it always felt like there was a thing about Sweden everyone else simply knew about or had been made aware of, that I hadn't. I just couldn't connect, and in no way did I feel like I belonged in Sweden or that it was my country. My relationship to Sweden is complicated to this day, though finally feeling as though I've got a home - London - has drastically improved it.

My lack of belonging in Sweden ultimately meant that it was as though I wasn't part of the social contract. I couldn't see my adult self ever work, study or live there. That wasn't the case with London. In London I could reinvent myself. No-one knew about my messy childhood, or that I'd been a bullied outsider for most of my life back at home. I could turn into me, and finally felt that I too had the prerogative to challenge people of authority, certain situations and understandings, and everything in-between. I went to university, which I doubt I would've done in Sweden, and I now work in my chosen profession that I absolutely love and don't think I ever would've felt entitled to approach had I stayed in Sweden.

In short, London turned me into me. It allowed me to break free from the past I hadn't chosen for myself, and let me choose a much brighter future. I seldom entertain the thought of what would've happened to me if Britain hadn't been part of the EU, and I hadn't been able to move over. It's safe to say my life would've looked completely different, and I doubt for the better.

Today marks eight years since I first moved to London. It's also the final day to register to vote in the EU referendum. I can't vote, but if you can, please make sure your voice is heard. If you haven't yet, please register here:
https://www.gov.uk/register-to-vote.

2008.