Optimising life into life

Jag kan nog helt klart säga att jag aldrig haft så mycket tid som nu. Innan jag flyttade till Malmö jobbade jag som sagt 60-70 timmars jobbveckor, och innan dess pluggade jag heltid samtidigt som jag jobbade heltid. När jag ser tillbaka fattar jag verkligen inte hur det gick till, men man var ju tvungen att prioritera. Alltså, ingen träning, matlagning eller typ något annat. Bara jobb som gällde.

Mitt liv ser inte ut så längre, och det är jag himla glad för. Men samtidigt känner jag att jag nu har så pass mycket tid att det finns en risk för att man börjar slösa tid på onödiga saker som tar energi. Och visst, det finns inget som heter "slösa" tid. Tid är tid är tid är tid. Men jag ser tid som energi, och sedan jag flyttade till Sverige har jag haft tid att märkt hur vissa saker tar så jävla mycket energi som faktiskt inte är värd min energi. Jag kan lägga den energin på annat. Och ja, där kvalar jobb in rätt högt på listan (shoot me), men också träning, litteratur och pengar, för fan vad det är roligt att lära sig om pengar har jag upptäckt. Hur som helst, det finns två saker man kan skita i att lägga energi på (om det nu tar energi från en alltså - det gör det för mig) utan att allt går åt helvete. Såhär gör man.

1. KLÄDER
Alltså jag dör vad tråkigt det är. Jag har denna uppenbarelse varje gång jag måste handla nytt. Jag handlar nämligen inte kläder för att det är "kul" (svettas i ett omklädningsrum = hell on earth) utan bara när jag verkligen behöver kläder. Dessvärre händer detta relativt ofta, typ en gång varannan månad eftersom jag konstant bara har ETT par byxor och typ TRE par tröjor eller skjortor som jag använder tills de slits ut och alltså går sönder. En fördel här är ju att man då kan gå tillbaka till affären med kvittot och kräva pengarna tillbaka (know your statutory rights osv) men det blir ju fett jobbigt om de inte har samma plagg i butik längre. Alltså, lösningen på detta helvete: skaffa dig en uniform. Tänk Mark och Barack. Personligen känner jag att jag har för viktiga saker att tänka på för att tänka på vad jag ska ha på mig. Alltså VEM BRYR SIG. Samtidigt - vill inte känna mig ful. Jobbig balans. Men lösningen är alltså att skaffa uniform. Min uniform är svarta byxor/jeans (svinsvårt att hitta om man har minsta lilla antyda till rumpa, ännu värre om man har en chunky trunk, köpte därför tre par när jag hittade rätt i helgen. dyrt men blir billigare i längden, framförallt i tid och energi) och grå tröja. Se nedan. Har cirka tusen gråa tröjor och det är så gött.

2. MAT
Ok, mat är ju lite knivigare kanske (hehe, see what I did there?). Man måste ju äta, dessutom är det kul att laga mat och roligt att experimentera osv. Men pallar man experimentera en onsdagskväll på Coop efter en åtta timmars arbetsdag och ett cardiopass på det? Alltså, nä. Man gör inte det. Då blir det ofta att man äter samma gamla bolognese man gjort i tusen år, som visserligen är god och fyller sin funktion, men fan vad trist det blir i längden. Dessutom kastar man väl ner en chokladkaka eller några liter glass i korgen med, så spenderar man 200 spänn mer än man hade tänkt. Klassikern.

Därför är jag så glad att jag nu upptäckt fenomenet veckohandling i kombination med vegomatsedel.se (OBS ej sponsrat inlägg hehe). Vegomatsedel ger dig en shoppinglista för en hel veckas mat för fyra personer (perfekt om man är två, då har man matlåda med sig till jobbet dagen efter). Följden i vårt hushåll har blivit att man nu kan öppna vår kyl och tänka "herregud vi har ingen mat hemma", för vi har längre inget plockkäk utan bara mat som kräver faktisk förberedelse och tillagning. Hittills har jag bara haft positiva feels från detta. Sparar helt otroligt mycket pengar - veckohandling av käk för två personer både frukost, lunch och middag, cirka 1000 SEK. För båda två. Helt orimligt egentligen. Man lär sig en massa intressanta saker om mat (hade tex aldrig hört talas om shitakesvamp eller chipotlechilis, men det kanske bara är jag) och får uppleva nya rätter man tillagat själv (kan alltså ta mer eller mindre olja om man känner för det, jag vill ofta ha mycket mindre än vad recept säger), allt utan att behöva tänka. Alltså jag tänker så mycket som det är och tar tillräckligt med beslut utanför hemmet, att hemma är det så jäkla gött med ett recept som säger åt mig exakt vad jag ska göra. Älskar sånt. Däremot skulle jag inte vilja äta soylent för att kunna skapa mer tid att t ex jobba. Att laga mat är för mig en viktig meditativ process, men att ta beslut om vad man ska laga för mat är i mitt fall bara ångestframkallande och alltså motsatsen till meditation.

Ovan är mina best life hacks. Egentligen handlar det om att planera för att minska ångest och ta vara på tid och energi för alla göttiga saker i livet. Och jag är så glad att jag haft tid att upptäcka detta.

A New York tale

I didn't exactly mean for this blog to be exclusively about travels to the US of the A, but as it happens I'm currently in NYC to a) visit Julia, b) attend Social Media Week, and c) eat my weight in lobster rolls. I've never been to New York before, but somehow it feels completely normal to be here. I had a similar experience when I was in California, and I'm pretty sure it's because of how much we're fed with American influences in popular culture.
 

Bagels at Little Skips, pretty cielings in China Town, and a celebratory brunch at Cafe Select

Bagels at Little Skips, pretty cielings in China Town, and a celebratory brunch at Cafe Select

We're AirBnb'ing in Bushwick, a former/current working class neighbourhood in Brooklyn that is currently being gentrified beyond recognition by tech workers and hipsters alike. Not that all different from my former London hoods, Clapton. Readers of this blog is likely to know Bushwick from the Girls episode where the four girls go to a warehouse rave. Soshanna accidentally does crack and starts running around like, well, a crackhead. Remember?

So anyway - that's where we're staying. The first night we stayed with Julia's aunt and uncle in their five story house in Chelsea, Manhattan. It was an altogether different experience from Bushwick, but both come with their charms.

The biggest joy when travelling, I think, is trying out the local cuisine. And New York is great for that. So far we've had delicious Vietnamese at Omai in Chelsea (highly recommend), a greasy brunch at Le Grainne Cafe, wondrous burgers at Dumont Burger (#burgergirl), a typical NYC breakfast of bagels and coffees at Little Skips and a celebratory boozy brunch at Cafe Select. Nothing's been bad, but the kale salad at Cafe Select was particularly good, and at a bargain price, too.

My favourite bars so far - Juliette and Brooklyn Surf Bar, both in Williamsburg but wildly different. Juliette offers swanky cocktails (try the Hemingway - yum) and well-dressed hipsters, whereas the Brooklyn Surf Bar is, well, a surf bar. For $10 you get a pint of Pina Colada, and as if that wasn't enough to give a quirky feel, the entire floor is covered in sand. True story. I feel like it's Brooklyn's equivalent of London's Ridley Road Market Bar, though Ridley Road hasn't got any sand - they probably need to step up their game.

Another bar gem worth mentioning is a little grimy place called Leeves. For $16 we got two whiskey sours, one IPA and a bowl of cheese balls(!). Not sure what else one could ever ask for. Watch out for the pool players though.
 

Shenanigans in Manhattan, plant heaven at Brooklyn Flea and love stories on The High Line

Shenanigans in Manhattan, plant heaven at Brooklyn Flea and love stories on The High Line

Enough about food - yesterday when Julia had to work I ventured over to Brooklyn Flea to try and find myself an analogue camera. And I did! Very exciting indeed, I can't wait to develop my first roll. Other than that I didn't find Brooklyn Flea too great. It reminds me a lot of the often overpriced flea markets we have in London, which aren't flea markets as much as it's markets for handpicked vintage pieces and therefore a lot more expensive. You're better off trying carboot sales, I think.

On today's to do list: try out the camera, hit up the MoMA and get my paws on some of those lobster rolls...

A Californian Christmas, pt I

Two of my best people are American, and as it happened both of them were venturing to California over the Christmas period. I'd never been to the US before, and never really thought I'd go to California anytime soon, so it seemed like the perfect time and place to go. We started out in San Fransisco, and it looked a little bit like this:

CA1.jpg

I flew in to San Fransisco where I met with Best Person #1 (Julia). We checked into our swanky Hotel Tonight, and Julia managed to keep me awake until midnight (aka 8am London time) by force feeding me whiskey sours in dimly lit bars. To be honest I can't remember much - I suppose that's what happens when you haven't slept for 30 hours.

It did the trick though, as I woke up ten hours later feeling all things fresh and ready to go for a day on town. We started off with a greasy brunch at Brenda's in Tenderloin, which also happens to house (or, not house) homeless communities of considerable sizes. A "tech bro" recently penned an open letter to the city's mayor on it. Apparently, he thinks that since he's worked very hard in his life, including "getting an education" (lol mate) he shouldn't have to witness the misery of homelessness. Read more here, and prepare yourself for outrage.

I enjoyed SF. I only spent a few days there, but still managed to tick off most things I wanted to do. We walked all the way up Telegraph Hill to peer at the Golden Gate Bridge, we visited the quirky little shops in the Mission, we walked through The Golden Gate Park - which, by the way, is one of the most beautiful manmade parks I've visited, and we got to know countless of SF people by Uber Pooling.
 

And as always when we travel, food was in focus. I went on my first ever food tour (Christmas pressie from bf - aka Best Person #2 - and best Christmas pressie ever), though it could as well have been called tacos tour - we had a about five different tacos, with everything from fish to pork belly to vegan tacos. And accompanying margaritas, of course. Another highlight was the burgers, both the ones in true America style and the ones less so. If you ever come across Umami Burgers, do yourself a wonderful favour and have the Truffle Burger. A little piece of advice from someone who used to be known as Burger Girl (no joke). I'd also recommend going for chocolate tasting (yum) at Dandelion, having artisan coffee and pastries at Tartine Bakery (though prepare yourself for a significant queue), and visiting the Bi-Rite Creamery for some organic, homemade ice cream. Yummy yummy in da tummy.

The SF food scene is glorious, in spite of all the queuing. People don't really do queues in London, so I'm always taken aback when other metropolitan cities do. Another word of warning, albeit a bit more specific - if you're a fellow food lover, spare yourself the pain of visiting Foreign Cinema. While the film that was on during our visit is well worth the watch (after all, it was Breakfast at Tiffany's), FC was terribly overpriced and not very good.

All in all, SF was great. Next up - LA.